Käftsmällen är recenserad!

Det är dagensbok.com som har tagit sig an min diktsamling som en del av ett slags ”manlighetstema”, där en rad böcker som har något med manlighet att göra recenseras. Sällskapet är mycket blandat, allt från vin (Jens Liljestrand) till smutsigt diskvatten (Pär Ström), men det är glädjande att det finns plats för poesi där också!

Läs recensionen här

PS. Sju av tio, det är ett bra betyg det! Men jag har ändå ett par invändningar. Få se om jag kan få loss tid till att formulera dem. Att jiddra om recensioner är trots allt ett av författarens käraste nöjen…

Offsides reporter har frågat tre aktuella författare som skrivit (mer eller mindre) om fotboll hur det kommer sig att det är så lite fotboll i litteraturen. Det blev ett långt och trevligt samtal – och de andra författarna Erik Helmerson och Carin Gerhardsen gav också intressanta svar som faktiskt kan ses som en slags accent till Gå på djupet. (Även om man ju undrar vilka fotbollsböcker Helmerson läst, som varit Hollywoodska framgångssagor. Jag har själv inte läst nån, bara sett ett par filmer.)

Kul grepp, och en bra artikel!

Läs artikeln här

PS. Utropet ”Äntligen!” kan även syfta på att jag går på semester idag, efter en hård vår fylld av utmaningar. Om dem ska jag berätta ett senare tillfälle. Men nu bär det av till Grekland!

Nu senast är det Tidningen Kulturen som har läst och gillat Gå på djupet. Recensenten Jana Rüegg döper bland annat boken till en ”klassisk utvecklingsroman” och säger att språket ”sprakar fram på sidorna”. Och recensionen bär titeln ”En efterlängtad fotbollsbok”, bara en sån sak. Man tackar och bugar, en smula generat!

Läs recensionen här

”Marcus Priftis debutroman handlar om en ung lovande fotbollsspelare från Uppsala: Emil Axelsson, med sinne för mål. På över femhundra sidor skildras karriärens första kapitel, från Sirius i norrtvåan till Newcastle i Premier league, via gästspel i Gefle, Oldham och Hammarby. Samtidigt är det en klassisk skildring av en pojkes första steg in i vuxenlivet och manligheten, från en relativt skyddad tillvaro till det råa klimatet på en lerig engelsk träningsplan. Miljöerna är väl beskrivna, liksom den manliga jargongen av homofobi, rasism, kvinnoförakt och benhård lojalitet mot gruppen. En ständig spänning skälver i avståndet mellan huvudpersonens mamma som är akademiker, feminist och litteraturvetare och den machomiljö där sådana epitet är skällsord. Stilen är enkel och effektiv, emellanåt något tillrättalagd men ibland vackert poetisk. Som utvecklingsroman har den ett brett tilltal med ingredienser som förälskelse och hjärtesorg, prövningar och identitetskris, samt fördjupad förståelse av den egna sociala bakgrunden. Som ambitiös fotbollslitteratur är den i en svensk kontext närmast unik.”

Säg, är det inte fantastiskt vackert? De två sista meningarna hade man ju nästan kunnat döda för att få ha på pocketomslaget… Vilken fin fredagsnyhet!

Det blev en mycket trevlig intervju, en sån där när man bara glappar med käften och inte har en aning om vad som letar sig in i tidningen till slut. Vi pratade om maskulinitetsdekonstruktion (vilket ord!), fotboll och varför vissa människor tycker det är så viktigt att försvara kränkande ord och uttryck. Och lite om musik och feministforum också. Tydligen lyckades jag även prata om kemi, det var länge sen sist!

Läs artikeln här

Men nu är det dags!

Måndagen den 2 maj uppträder jag på Södermalm Poetry Slams FINAL på Underbara Bar. Japp, jag är med och tävlar, och trots att jag har lovat att ta det med en klackspark i år misstänker jag att det kommer att bli den vanliga ångern, ångesten och paniken. Startfältet är fruktansvärt maxat och innehåller bland andra storheter som Jenny Wrangborg, klassiker som Johan Nordgren och hajpade nykomlingar som Mustafa Kibar. Med flera. Dessutom gästspel från Julia Frej med band! Läs mer här.
Underbara Bar, Östgötagatan 33, T-Medborgarplatsen, Stockholm. Tid: 19-23, 80 spänn i dörren.

Redan dagen därpå, tisdagen den 3 maj, är det dags för Klubb Spokenword på Clarion. Den gången är det inte tävling och mina leenden kommer därmed att bli något mindre nervösa. Före och efter mig på scen kan man bland andra se My Vingren, Maggan Hammar och klubbens grundare Lennart Bång. Dessutom skitbra gästspel från Saft Stockholm. Läs mer här.
Upstairs Bar, Clarion Stockholm, Ringvägen 110, T-Skanstull. Tid: 19-22 (showtime 20), fri entré.

Skulle vara kul att se dig i publikhavet!

/Marcus

PS. Standup? Det pratar vi om en annan gång.

En författare i kemisk balans

Det är sajten Stockholmsfolket, som jag inte vet nånting alls om, som vill veta hur just jag ser på min plats i konsumtionshuvudstaden. Jag har faktiskt småfantiserat lite om att få vara med i DN Påstans ”Mitt liv som konsument”-enkät, och då är ju detta ett utmärkt substitut! Eller inkörsport, eller nåt. Särskild cred till redaktionen för att den behöll mitt svar på frågan ”Jag vill göra nåt kul ikväll, tipsa om vad”. Och ett litet pris till den som först listar ut vad som är internskämtet i texten.

/Marcus

Vad är skillnaden på spokenword och standup? Det finns en miljon svar. Mitt svar – den kortfattade versionen – är att spokenword är en extremt bred term som kan innefatta nästan vad som helst som är konst eller underhållning (hej kulturministern!) och som är baserat på det talade ordet. Standup är en specifik typ av spokenword. Estradpoesi är en annan. Ibland är standup tänkvärd och estradpoesi rolig, men framförandena är uppbyggda på olika sätt och efter olika premisser. De skiljer sig både till texten och till framförandet.

Min spokenword är traditionellt baserad på estradpoesi. Jag har inga som helst planer på att överge den grunden. Men efter fem år som estradpoet tycker jag att jag kan det här med estradpoesi någorlunda. Det har blivit dags att bredda sig. Och nu när standup är så stort – mycket större än alla andra spokenwordformer tillsammans, åtminstone rent kommersiellt – varför inte pröva att gå den vägen?

Sagt och gjort. Under stort hemlighetsmakeri gick jag en grundkurs i standup på Norra Brunn i vintras. Och nu har tiden kommit för att göra debut som ståuppare. Min poetry slam-historia trogen väljer jag att göra det på en tävling: Bungy Comedy - nybörjartävlingen för den som vill pröva på standup.

Det har varit en intressant utmaning att skriva och repetera standup. Det kan tyckas som om man har en enorm fördel när man är erfaren estradpoet, men skenet bedrar. I verkligheten är det ungefär som att lära sig prata norska när man redan kan svenska. Man försöker snakke norsk, men faller hela tiden tillbaka i det man redan kan. Och jag lovar: estradpoesi låter aldrig så tillgjord och inövad som när den framförs i en standupmiljö.

Istället har jag försökt att skriva på ett helt annat sätt. Försökt glömma allt jag vet om berättelsers dramaturgi och halsbrytande metaforer, och istället följt de ”regler” som man har i standupen. (Jag vet att regler i konsten är till för att brytas. Men jag vill kunna reglerna innan jag sätter igång.) Jag har svettats med setup och punch, stångat mig blodig mot vackra men standupmässigt onödiga ordkombinationer. Och jag har gjort mitt bästa för att det ska låta som om jag sitter i en soffa och inte står på en teaterscen – standup ska ju låta spontant och naturligt.

Jag har mycket kvar att lära. Men vill du se hur jag lyckats hittills? Då är ikväll kvällen för dig. Kom till källaren på restaurang Mesogios på Åsögatan 111 i huvudstaden. (T-Medborgarplatsen). Showtime 20.00. Läs mer om kvällen här.

Gaah!

/Marcus

Men det var inte det jag skulle berätta. Utan jag skulle visa några riktigt snygga bilder på mig från scenen. Den synnerligen begåvade fotografen heter Jens Olsson och har en egen hemsida. Där visar han bilder på allt möjligt, men själv är jag narcissist och visar bara bilder på mig själv. Samtliga tagna under en och samma diktläsning, om jag förstår rätt. Håll till godo! (Och har du vägarna förbi Stockholm den 2 maj, välkommen till Underbara Bar för att beflukta finalen!)

Läget under kontroll.

The claw! The claw!

Allting ni bygger upp ska vi riva ner…

Halt! Här får ingen passera…

Pappa Priftis säger: Aja baja”

Jävlar vad jag är lik farsan på den här bilden!

(Foto: Jens Olsson. Kläder från Hammarby Fotboll.)

Texten lyder: ”Ordentlig research ligger bakom Priftis debutroman som innehåller en del godis för den som uppskattar fotboll och litteratur. Han lyckas dessutom med konststycket att skriva trovärdiga matchreferat. För övrigt: Forza Bajen! /Gustaf”

Tack så mycket, Gustaf och Pocket Shop i Malmö! Och tack Marthina för tipset!