Publicerad i Tidningen Vision nr 4/2016 (ej på webben)
När jag drygt tio år sedan jobbade som miljökonsult hade vi en tumregel för företags miljöarbete. Satt den högsta ansvariga för miljöarbetet i ledningsgruppen? Då fanns det en chans att man skulle lyckas. Om inte, var det i bästa fall dödsdömt och i värsta fall ett alibijobb, som man gjorde för syns skull utan att mena det.
Det ligger i konsulters natur att spetsa till saker. Men i sak är det rätt tänkt: för att ett systematiskt arbete ska fungera måste det genomsyra hela styrkedjan, från toppen till golvet.
Ingen bedriver Agenda 21-arbete genom att anställa tre fågelskådare i flanellskjorta för att vara ”brobyggare” mellan samhälle och miljö. Ingen arrangerar jättelika personalevents med inspirerande talare som skämtar om könsskillnader, och kallar det för jämställdhetsintegrering. Vi vet att så stora företeelser som människans förhållande till naturen och mäns och kvinnors lika villkor behöver hanteras systematiskt.
När det gäller mångfald har vi däremot inte kommit lika långt. Beklämmande ofta kan organisationers mångfaldsarbete begränsas till inspirationsföredrag och rekrytering av ”ambassadörer” som med sin blotta kulturella identitet ska bevisa hur bra deras arbetsgivare är på att spegla samhället.
Brobyggare har en funktion. Den afghan-svenske polis som åker runt i landet och håller föredrag för ensamkommande flyktingpojkar på deras eget språk om vad de kan förvänta sig i Sverige, fyller ett viktigt syfte. Det gör också de romer som projektanställts för att minska förtroendegapet mellan romer och myndigheter. Men så länge de är isolerade företeelser – öar av mångfald i ett hav av enfald – kommer de också bara göra en begränsad nytta.
Varför ska välfärdssektorn arbeta med mångfald? Jo, för att garantera lika livsvillkor för alla som lever här, oavsett deras kultur, religion eller härkomst. Mångfalden rör alltså vid verksamhetens innersta kärna, och då duger det inte med isolerade särlösningar. Då måste mångfalden genomsyra allt, och byggas in permanent.
Sneglar man på näringslivet kan man se några gemensamma drag för företag som lyckats med mångfald: De arbetar strukturerat med verksamhetsstyrning och organisationskultur, de har tidsplaner och en ordentlig budget, de mäter chefernas prestationer mot tydliga mål och målen finns på varje nivå i styrkedjan.
Och jodå. Den högsta mångfaldsansvariga sitter naturligtvis i ledningsgruppen.
Marcus Priftis