Publicerad i Svenska Dagbladet 2015-02-18
Få samtidsfenomen har oroat den kulturella klassen så mycket som bokbranschens pågående omvandling. Rädslan att följa i musikbranschens spår, det vill säga nedför ett sluttande plan mot förflackning och fattigdom, har fått litteraturvärlden att bete sig ungefär som någon som fått vinterkräksjukan i familjen och spänt väntar på att själv insjukna. Varje nyhet, varje brott mot det som alltid har varit, kan tolkas som att nu är katastrofen kommen.
Orosmolnen har hopat sig på himlen. Bonniers målmedvetna maktkoncentration, den etiskt utmanade jätten Amazons inträde på den svenska marknaden, litterära agenter som ger ut potentiellt bästsäljande böcker utan att gå via ett förlag (och därmed finansiera osäljbar kvalitetslitteratur) – allt verkar peka åt samma håll: mot enfald, kommersialism och det lättuggades hegemoni.
Till raden av järtecken kan nu fogas hur Hoi förlag härom veckan räddade Hamrelius bokhandel från konkurs. Den anrika Malmöbokhandeln ägs nu av en hybrid mellan ett vanligt förlag och en självpubliceringstjänst för den sorts författare vars självförtroende vida överstiger förmågan till litterär gestaltning. Vad härnäst? Apokalypsens fyra ryttare?
Det är inte första gången ett förlagshus förvärvar en bokhandel. Men nog är det ett omaka par. En traditionell bokhandel av det romantiskt dammiga slaget, nischad på finkultur och berömd för sin konstavdelning, och ett förlag där författaren är bokens huvudfinansiär – vilket bäddar för en långtgående kommersialism och få incitament att refusera dåliga manus. Det är lite som om Lidl skulle ha köpt NK. Vad månde en korsning mellan dessa bli för en bastard?
Hois köp av Hamrelius kan nog få alarmisten att åter ringa i varningsklockorna. Entreprenörerna bakom förlagen, de tidigare egenutgivna författarna Sölve Dahlgren och Lars Rambe, har inte tidigare gjort sig kända för kärlek till kvalitetslitteratur, och få titlar i Hois utgivningskatalog skulle ha platsat i Hamrelius skyltfönster. Så vad har de att bidra med som skulle göra Hamrelius bokhandel lönsam igen, utan att tumma på det som gjorde den till just Hamrelius bokhandel?
”Hois köp av Hamrelius kan nog få alarmisten att åter ringa i varningsklockorna”
Svaret är att de har näsa för affärer. Ryktet om den fysiska bokhandelns död må vara överdrivet – under 2014 ökade dess bokförsäljning med 1,4 procent, medan näthandeln tvärtom backade. Men den oberoende bokhandeln står inför stora utmaningar, och välsorterade boklådor som Hamrelius är nödvändiga om inte den fysiska bokhandeln ska begränsas till bästsäljare och nysläppta titlar.
Dahlgren och Rambe kan uppenbart konsten att sälja och expandera – i en bransch där andra drar ner och drar åt har Hoi bara växt och växt. Och man har gjort det genom att tänka nytt – en förmåga som kan tänkas gynna även en traditionellt byggd bokhandel.
Kanske är det ändå Lidl som ska rädda NK? Bara de förmår tillämpa nytänkandet även på sig själva, och lämnar sin gamla affärsmodell vid den nya butikens tröskel.
Marcus Priftis