Som spokenwordartist får man med jämna mellanrum frågan om man inte ”egentligen” håller på med standup. Det händer till och med att man blir bokad till gigs som ståuppare. Men de som bokar blir aldrig besvikna när det visar sig att man håller på med något annat. De har oftast full koll på exakt vad de har bokat. De bara kallar det standup ibland. Folk skrattar ju. Alltså är det komedi.
Vad är skillnaden på spokenword och standup? Det finns en miljon svar. Mitt svar – den kortfattade versionen – är att spokenword är en extremt bred term som kan innefatta nästan vad som helst som är konst eller underhållning (hej kulturministern!) och som är baserat på det talade ordet. Standup är en specifik typ av spokenword. Estradpoesi är en annan. Ibland är standup tänkvärd och estradpoesi rolig, men framförandena är uppbyggda på olika sätt och efter olika premisser. De skiljer sig både till texten och till framförandet.
Min spokenword är traditionellt baserad på estradpoesi. Jag har inga som helst planer på att överge den grunden. Men efter fem år som estradpoet tycker jag att jag kan det här med estradpoesi någorlunda. Det har blivit dags att bredda sig. Och nu när standup är så stort – mycket större än alla andra spokenwordformer tillsammans, åtminstone rent kommersiellt – varför inte pröva att gå den vägen?
Sagt och gjort. Under stort hemlighetsmakeri gick jag en grundkurs i standup på Norra Brunn i vintras. Och nu har tiden kommit för att göra debut som ståuppare. Min poetry slam-historia trogen väljer jag att göra det på en tävling: Bungy Comedy – nybörjartävlingen för den som vill pröva på standup.
Det har varit en intressant utmaning att skriva och repetera standup. Det kan tyckas som om man har en enorm fördel när man är erfaren estradpoet, men skenet bedrar. I verkligheten är det ungefär som att lära sig prata norska när man redan kan svenska. Man försöker snakke norsk, men faller hela tiden tillbaka i det man redan kan. Och jag lovar: estradpoesi låter aldrig så tillgjord och inövad som när den framförs i en standupmiljö.
Istället har jag försökt att skriva på ett helt annat sätt. Försökt glömma allt jag vet om berättelsers dramaturgi och halsbrytande metaforer, och istället följt de ”regler” som man har i standupen. (Jag vet att regler i konsten är till för att brytas. Men jag vill kunna reglerna innan jag sätter igång.) Jag har svettats med setup och punch, stångat mig blodig mot vackra men standupmässigt onödiga ordkombinationer. Och jag har gjort mitt bästa för att det ska låta som om jag sitter i en soffa och inte står på en teaterscen – standup ska ju låta spontant och naturligt.
Jag har mycket kvar att lära. Men vill du se hur jag lyckats hittills? Då är ikväll kvällen för dig. Kom till källaren på restaurang Mesogios på Åsögatan 111 i huvudstaden. (T-Medborgarplatsen). Showtime 20.00. Läs mer om kvällen här.
Gaah!
/Marcus