Såg att Främling finns att köpa nu. Boksläppen är inte som de var förr, daterade alltså. Jag har ju bespetsat mig på 28 augusti för recensioner och 30 augusti för själva släppet (med vilket jag menar ”festen”). Men nu finns den att köpa. Den finns att köpa!
Det har också kommit en första recension. Recensioner innan släppdatum, det är man inte bortskämd med. Heja Främling!
Det är webbtidningen Kulturen som är först att anmäla mitt senaste verk. Under den pregnanta rubriken ”Samexistera eller slå ihjäl varandra?”, för övrigt bokens näst sista mening, recenserar Kulturens Benny Holmberg Främling. Det är en huvudsakligen positiv recension, där jag får beröm bland annat för min språkanalys och för att jag inte väjer även för potentiellt känsliga frågor.
Men här har jag också en randanmärkning.
Jo, jag vet att man som författare inte bör gå i svaromål mot recensenter, framför allt inte mot recensenter som i grund och botten är positivt inställda. Jag vet också att om Främling får den uppmärksamhet jag vill att den ska ha, kommer det att vimla av recensioner mot vilka jag har randanmärkningar, och om jag då ska peta i allting blir det väldigt mycket att göra. Men eftersom det är den första recensionen, vill jag – och orkar – ändå göra det.
Det handlar om stycket i recensionen där det står att engelsmäns rasism mot irländare, svenskars rasism mot finnar och idén om att Greklands ekonomiska kris beror på invånarnas inherenta lättja ”inte är rasism”. Att det istället är ”kulturella aspekter” som ställer upp motsättningar, att det är ett (kollektivt) agerande utifrån nationalitet, och att en analys utifrån rasism i de fallen därför inte är relevant.
Detta är recensentens åsikt. Inte min. Jag hävdar tvärtom att detta också är rasism. Engelska och amerikanska platsannonser med texten ”No Irish Need Apply” är rasistiska. De ständigt upprepade skämten om finnjävlar som är snabba med kniven är, för skolklassens enda finne, kränkande på exakt samma sätt som om hen hade varit somalier och skämten handlat om negrer. Att specifikt analysera endast sydeuropeiska kriser som beroende på lättja, trots att all officiell statistik säger motsatsen, bygger på en idé om att VI är produktiva och DE är lata och därför förtjänar sämre. Även om dessa fall inte alls är lika allvarligt som de förföljelser som drabbat t.ex. judar och romer, kan de fortfarande förklaras av det rasistiska skillnadstänkandet och den rasistiska hierarkin.
Och det är en av de viktigaste poängerna med Främling. Rasism är inte en monolitisk ondska. Rasism är ett brett spektrum, där såväl allvarliga som närmast harmlösa handlingar ryms. De delar dock två underförstådda förutsättningar: Att det finns två fasta kategorier VI och DE, och att VI är bättre än DE. Dessa förutsättningar skapar framför allt elände, och därför ska rasismen bekämpas.
Recensenten har en poäng. Alla uttalanden som rör nationella eller etniska stereotyper är inte rasistiska. Det finns t.ex. i de mångkulturella förorterna en utbredd jargong byggd på etniska stereotyper, där det kan sägas saker som för en vit svensk ter sig tämligen hårresande men som i sitt eget sammanhang inte är värre än när vi kollar på fotboll, berömmer Mellbergs krigarinstinkt och tar oss för pannan över italienarnas fimningar. Att urskillningslöst börja slå ner på varenda etnisk generalisering man ser och hör, utan att förstå sammanhanget, är inte speciellt klok antirasism – i synnerhet inte om man gör det ur ett uppifrånperspektiv.
Skillnaden är hierarkin. Engelsmannen som sparkar på irländaren gör det uppifrån. Greken som tjafsar om ”This is Sparta” med sin iranske kompis i Tensta, gör det som en jämlike. När svenskar och finnar hetsar mot varandra i ishockey-VM är det en jämlik hets, och därför är det inte heller någon som betraktar det som rasism. När Heino förnekas ett jobb ”för att han säkert super” – en erfarenhet som alla Sverigefinska män som är över 50 och tillhör arbetarklassen delar – är det däremot rasism.
Det handlar alltså om två saker. Makt. Och sammanhanget.
Det är min åsikt i frågan. Recensenten är givetvis berättigad till sin (och läser du detta, Benny Holmberg, tar jag gärna en diskussion nån gång). Men det är viktigt för mig att det syns vad som är recensentens åsikt och vad som är min.
Så. Slut på randanmärkningen. Visste ni förresten att Främling finns att köpa nu?