Bengt Westerberg var en av det tidiga 1990-talets stora antirasistiska hjältar. Bilden av Westerberg som under valnatten 1991 reste sig ur tevesoffan när rasisterna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson satte sig, är för evigt inpräntad på min näthinna. Westerberg vägrade gosa med främlingsfientligheten, och det året var han en av de få som gjorde det. Sedan dess har jag
Nu har Bengt Westerberg lämnat över sin utredning Främlingsfienden inom oss till integrationsminister Erik Ullenhag. Utredningen handlar om hur kampen mot främlingsfientlighet ska bli bättre, och Westerberg glädjer oss med att ha en analys som utgår från den vardagliga rasismen. Det stora hotet mot utsatta grupper inte är de extrema grupperna utan de många människorna, skriver Westerberg, och pekar på hur den vardagliga rasismen snabbt kan växa och förråas, om politiker och andra opinionsbildare ger den bränsle till det.
Det är bra förslag Westerberg har. Han vill satsa 130 miljoner kronor per år i fem år på sina åtgärder, som bland annat involverar starkare antidiskrimineringsbyråer, en statligt stödd mythbusting-funktion för att stävja kommentarfältherrarnas propaganda och ett lärarlyft för mänskliga rättigheter. Analysen bakom förslagen är knivskarp och långt från den kravretorik som Folkpartiet allt oftare har förfallit i sedan Westerberg själv lämnade båten. Det är nog bland det bästa som kommit från politiskt håll på ämnet på länge.
Döm då om min förvåning då jag läser följande på sidan 55 i utredningen:
Den text som följer är av naturliga skäl avfattad på ett slags utredningsprosa. Den som önskar en mer lättillgänglig bok på temat rekommenderas Marcus Prifits [sic] Främling, vad döljer du för mig? (Leopard förlag 2012), som publicerades just när jag var i slutfasen av utredningsarbetet. Priftis synsätt, filosofi och argument överensstämmer i hög grad med vad du som läsare kommer att finna i den här utredningen, men hans bok är skriven på en lättare prosa.
Jag vet inte ens vad jag ska säga, mer än att jag är… rörd. Bengt Westerberg, den antirasistiske legenden som kan det mesta om politik och som haft en kader av kunniga akademiker runt sig när han skrev sin utredning. Och så skriver han mer eller mindre ”what he said” om en bok jag har skrivit.
Det är nog det finaste och häftigaste jag har hört om Främling. Eller om något annat jag skrivit.
Jävlar vilken trevlig helg jag ska ha.