Det här är egentligen lite gamla nyheter, men det blir lätt så i papperstidningarnas värld.
(Ja, jag vet att det lite är mitt fel också, att jag uppdaterar för sällan, men livet är sånt med bebis och jobb och krönikerande och allt vad det är. Snabba nyheter får man på Facebook och Twitter. Följ mig där!)
Hur som helst: det har kommit två nya recensioner!
Först är det Tidskriften Expo (#3/2012).
Sedan är det Folket i Bild (10/2012).
Båda recensionerna är positiva. (Det börjar nästan bli lite tjatigt nu. När kommer den första sågningen, förutom från kommentarfältherrarna och den organiserade intoleranta miljön? #blygsamtskryt)
Särskilt häftigt är det förstås att recensenten i antirasistiska rörelsens bålverk Expo berömmer mig för att jag lärt honom mer om rasism. Att han tycker att jag är ”skärpt, kunnig och lättläst med en tydlig egen röst och humor när det finns utrymme för det”.
Men lite häftigt är det också att se att recensionen i den gamla 68-vänstertidningen FiB/K är skriven av min gamla svensklärare från gymnasiet. Jodå. Jag letar för säkerhets skull en gång extra efter språkkritik, men allt jag hittar i negativ väg är att jag är ”oklar när det gäller vänsterns påstådda antisemitism”. Nå, den tar vi itu med en annan dag. Trots allt tar jag ju ”ändå kål på alla rasistiska, etniska och nationalistiska fördomar på ett övertygande sätt och med glatt mod”, och det är fan inte det sämsta heller.
Sådär. Vilken tidning blir först ut att såga? Aftonbladet, Expressen, ni har inte recenserat än! Bring it on!
PS. Just det, jag har varit i radio också! Glömde berätta det med. Låt oss säga att det är bebisupptagenheten, inte att jag blivit så blasé att jag tycker det är vardag att prata en timme i sträck i radio…
Grattis till recensionerna och slicka i dig berömmet! Har läst och måste säga bra jobbat, du har gjort ett gediget jobb, fattas inte mycket! Hade bara önskat att svenska myndigheters räknande av 1:a, 2:a och 3:e generationens invandrare fått lite på huden, dock. Med vänlig hälsning, Yvonne Domeij