Publicerad 2016-03-03 i Svenska Dagbladet

Vid första anblick är ”Vän av ordning” en rätt ordinär berättelse om vår samtid: en skildring av en högerextrem nätkrigares radikalisering, från de trevande första stegen som tom provokatör till det slutliga nedstigandet i helvetet. I den köttsliga världen är Joel ensam, nedtrampad, oönskad och obetydlig, sviken av alla från mamma till Jimmie Åkesson. Men på nätet finner han cybersoldaternas gemenskap. Han bloggar, kommenterar, hänger ut, skriver hotmejl, ljuger och redigeringskrigar på Wikipedia. Han blir någon att räkna med – samtidigt som han sjunker djupare i hat och tomhet.

Hundra sidor in i boken är jag besviken. Tänker: varför dessa klichéer? En socialt misslyckad man som tar ut sin frustration över sina tillkortakommanden bakom skärmen? Check. En frånvarande pappa och en emotionellt otillräcklig mamma? Check. En thailändsk importfru? Check redan i baksidestexten.

Den rasistiske nätkrigaren Joel uppfyller alla stereotyper i de bildade klassernas sinnebild av en gräsrotsrasist. Vi har sett honom tusen gånger förr, vi har tagit avstånd och vi har känt oss som bättre människor. Vad vill Henrik Bromander med detta, som han inte redan gjort mycket bättre i serieromanen ”Smålands mörker” från 2012?

Sedan förstår jag. Bromander vill inte upprepa klichén, utan fördjupa den. Närmast i förbifarten tecknar han ett ingående psykologiskt porträtt av Joel, där han varken visar honom sympati eller frestas till ett slentrianmässigt avståndstagande. Genom att hela tiden stå tätt intill Joel placerar Bromander läsaren i ögonhöjd med honom, vilket i sin tur tvingar fram vår empati. Högerextremisten blir en människa av kött och blod som pockar på förståelse.

Särskilt klarsynt är skildringen av Joels fascination av islamismen: han hatar den, sedan fruktar han den, därefter fängslas han av den – och när han slutligen stiger ned i avgrunden gör han det till tonerna av jihadistiska hymner. Det är briljant, och säger så mycket mer än vad som faktiskt uttalas.

Den som läst Bromanders tidigare verk kommer att känna igen sig. Få andra svenska författare har lika osminkat och med samma frenesi skärskådat manlighetens skuggsidor – ända sedan debuten med serienovellsamlingen ”Hur vi ser på varandra” från 2005 har Bromander fördjupat sig i ultravåldsfantasier, manisk onani och den eviga kampen för att vända självhatet utåt.

”Vän av ordning” fortsätter i samma spår. Där finns våldet, äcklet, fixeringen vid det manliga könsorganet som självskadevapen och beundran för det starka och kompromisslösa. Och under det den kvävande meningslöshet som präglade den förra romanen, kroppsbyggarskildringen ”Riv alla tempel”. Här finns ingen moral, ingen nåd, inget halmstrå av hopp. Livet är en lång räcka av svek, där man bara överlever genom att sluta sig och inte lita på någon.

Språket är avskalat och närmast kyligt. Bromander är påläst om den rasistiska nätrörelsens förehavanden och skildrar dem detaljerat, tekniskt och emellanåt något stolpigt. Miljöbeskrivningen är fragmentarisk, känslor antyds snarare än uttrycks rakt ut – som om de vore filtrerade genom Joels emotionella tomhet. Det är ett effektivt berättande som får mig att läsa vidare och samtidigt känna mig illa till mods, ungefär som när man inte kan sluta äta ostbågar fastän man vet att man kommer att må illa av det. Ett par gånger drar jag på munnen åt några blinkningar till oss som läst samma böcker, eller åt träffsäkra imitationer av aktivistjargongen på nätet, men det är långt mellan leendena.

Är ”Vän av ordning” en politisk roman? Kanske. Den kommer inte att omvända eller övertyga någon, dess intellektuella höjd och idéinnehåll duger inte som byggstenar för en bättre värld. Men tack vare Bromanders förmåga att ge monstret ett existentiellt djup tvingas vi förhålla oss moraliskt till att vi faktiskt förstår Joels tragedi – hur vi än ryggar för hans hemska handlingar. Henrik Bromander har åstadkommit en välunderrättad, insiktsfull och trovärdig skildring från en av manlighetens skuggsidor, och på köpet gjort vår polariserade samtid en smula mer komplicerad. Gott så. Romaner är ändå inget vidare format för plakatpolitik.

Marcus Priftis

FAKTA: Vän av ordning
Författare: Henrik Bromander
Genre: Prosa
Förlag: Atlas
ISBN: 9789173895132
490 s.

Bokrecension: Rasistisk nätkrigare bortom klichébilden
Tagged on: