Någon som vill veta hur det ser ut när en person som recenserar Gå på djupet i tron att det är en slags hjältesaga modell ”lyckligt slut med VM-guld och ny Ferrari”?
Gå på djupet recenseras i Café
Jag inser själv hur lökigt det är att ge sig på recensenter för att dom inte förstår vad det är dom läser. Men jag tycker ändå att det är värt att påpeka det här – eftersom jag innan releasen oroade mig för just den här typen av utgångspunkt. Hittills har jag inte fått någon respons alls av den typen – Café är den första, och det kanske är symptomatiskt att det ska vara just en grabbtidning (med allt vad det innebär av storebroderliga ”Det här ska du köpa för att vara en riktig man, hö hö”-anvisningar) till att komma med den vinkeln.
Alltså: Det står på minst tio ställen i Gå på djupet att pengarna inte betyder något för huvudpersonen Emil. Att det som betyder något är att spela fotboll. Men det missar recensenten – i hans läsning är det bara pengarna som lockar. (Vilket gör hela Emils psykologi obegriplig.) Och att recensenten poängterar att Emil en gång får pungen klämd av en motspelare, och pekar ut den händelsen som höjdpunkten-som-motsvarar-förväntningarna, är faktiskt stor humor. Man skrattar. Och sen blir man mållös.
En gång till, pojkar och flickor: Buster var en rätt charmig serietidning. Men Gå på djupet är en roman, inte en Buster för vuxna.
Läs en bättre recension istället