Bortglömda: fyra svenskar

I gårdagens inlägg om den verkliga svenska kulturkanon taggade jag, lite på skämt, det klassiska Sällskapsresecitatet ”Ikväll får 103 svenskar gonorré”. Det visade sig vara just strået som knäckte den här dalakamelens svenskklädda rygg. Som min tveklöst svenske vän Fredrik påpekade, hade jag inte alla svenskarna runt midsommarstången. Det skulle ju vara 107!

Bevismaterialet.

Genast reser sig frågan: varför skrev jag, som vet så mycket om svenskhet, 103 och inte 107? Jag ser minst tre möjligheter.

1. Till följd av idog sexualundervisning och kondomdisciplin har man, sedan Sällskapsresanproducerades, lyckats rädda fyra svenskar om kvällen från de kliande flytningarnas helvete.
2. Till följd av idogt arbete från politiska entreprenörer inom praktisk intolerans, räknas numera fyra av de gonorrédrabade inte längre som svenskar, eftersom de inte längre ”av andra svenskar uppfattas som svenska”.
3. Till följd av (mer eller mindre idog) amningshjärna-by-proxy har mitt sifferminne svikit mig. Om Sverige tillämpat samma slags medborgarskapstestning som Danmark gör, och jag inte varit född här, hade därmed min rösträtt varit i fara.

Vilket tror du stämmer bäst? Använd kommentarfältet. Själv ska jag göra en pudel:

Bot och bättring utlovas. Bjäff!

Sådär ja. Då återgår vi till ämnet. Snart kommer den där recensionen. Lovar.