Publicerad i Tidningen Vision nr 6/2017

Studenterna hade blivit ombedda att arrangera ord till meningar. En grupp fick slumpmässigt utvalda ord framför sig, medan den andra gruppen fick ord som kunde associeras till ålderdom. ”Glömsk”, ”grå”, ”rynka”, ”Florida”. Sådana ord. Efter att ha slutfört uppgiften fick studenterna promenera till ett angränsande rum för att fylla i en blankett.

Den lilla promenaden klockades. Och de studenter som fått titta på de ”åldriga” orden gick mycket långsammare än de som fått ”neutrala” ord. Helt ovetande, och utan att alls ”känna sig gamla”, betedde de sig som gamla personer skulle ha gjort.

Psykologerna kallar det för priming, vilket betyder ”grunda” eller ”preparera”. Genom att använda bilder, ord eller rekvisita kan man försätta en person i ett mentalt tillstånd som omedvetet påverkar hens tankar, känslor och handlingar.

Sedan den här ”Floridaeffekten” upptäcktes i mitten på 1990-talet har en lång rad primingstudier utförts, och de mest häpnadsväckande effekter har upptäckts. Skolelever presterar sämre på ett kunskapstest om de ”grundats” med bilder av fotbollshuliganer, eftersom sådana ju förutsätts vara dumma. Amerikanska studenter som ”grundats” med associationer till pengar fattar mer egoistiska beslut. Australiska kvinnor som påminns om sitt kön presterar sämre på ett prov i det manligt kodade ämnet matematik.

Den som påminns om en stereotyp kommer helt enkelt att uppfylla den – utan att ens veta om det.

Primingstudierna har ifrågasatts. Det är svårt att repetera dem med identiska försöksbetingelser, och det finns en risk att försöksledarens förväntningar påverkar resultatet. Men om det ligger minsta sanning i dem, behöver vi bli mycket mer försiktiga med att lita på vårt omdöme.

Vi vet att vi ibland inte kan lita på våra ögon. De där linjerna är lika långa, fast det inte ser ut så när fenorna vid deras ändar pekar åt olika håll. Och den där klänningen var blå och svart, hur vit och guldfärgad den än såg ut på bild.

På samma sätt är det med våra hjärnor. De är förmögna till komplicerade processer och välavvägda beslut. Men då och då tappar de greppet och går på vad som känns bäst – och det är förbluffande ofta en stereotyp.

Den som tycker att det är viktigt med likabehandling och ett rättvist bemötande har här något väsentligt att fundera över.

Marcus Priftis

Krönika: Dags att fundera över stereotypernas makt