Publicerad 2013-02-15 i Dagens Arena, men med en konstigare rubrik
 

I den politiska högern har något intressant börjat hända: det har dykt upp en debatt som är positiv till invandring. De som vågar gå emot den rådande ”hur många svartskallar tål Sverige”-dogmen är framför allt liberalerna. Och de gör det på ett lika uppfriskande som självklart sätt, nämligen utifrån sin egen ideologi. Så utgår skribenter som Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt från den liberala käpphästen att människor har rätt att röra sig fritt. Det är dessutom en vinstaffär, eftersom all tillgänglig nationalekonomi säger att migration ökar invandringslandets tillväxt. Alltså borde invandringen vara fri.

Hur absurt det än kan låta, har Sverigedemokraterna i dag ett slags tolkningsföreträde i invandringsfrågor. Trots att partiet är byggt kring idén om etnisk homogenitet – och därför aldrig kan ha något konstruktivt att komma med i frågan – har det skaffat sig en så central position i migrationsdebatten att alla som ger sig in i den känner sig tvungna att förhålla sig till det. Därför är det efterlängtat att någon diskuterar invandring på ett sätt som inte ens bryr sig om att partiet existerar. Fler borde göra så.

Det ska emellertid sägas att det fria invandringsland som de liberala debattörerna förespråkar inte innehåller någon välfärdsstat. Där finns inga kollektivavtal, inga fackliga rättigheter och ”lönedumpning” är ett okänt begrepp (eftersom individen är fri att acceptera en låg lön). Det finns skäl att anta att en helt fri invandring kan göra tillvaron sämre för samhällets underprivilegierade. För den progressivt sinnade är det därför svårt att köpa – och i relation till liberalerna blir en vänsterperson alltså … en invandringskritiker.

Upp-och-nervända världen? Högern öppnar gränserna och vänstern kritiserar invandring? Tja, man bör komma ihåg att bara för att rasister kallar sig ”invandringskritiker”, betyder det inte att alla invändningar mot invandringspolitiken är av rasistisk natur. Det är inte rasistiskt att oroa sig för vad som händer med välfärden om invandringen ökar, att kritisera det ojämlika flyktingmottagandet mellan kommuner eller vissa arbetsköpares sätt att ställa utländsk arbetskraft mot svensk. Det är inte rasistiskt.

Omvänt är det fullt möjligt att bejaka invandring och samtidigt vara rasist. Det finns ingen motsättning mellan att tycka att mörkhyade är mindervärdiga och ointelligenta och samtidigt vilja ha dem på lönelistan. Det går utmärkt att kombinera ett fullfjädrat rastänkande och en systematisk etnisk diskriminering med öppna gränser. Se bara på det tidiga 1900-talets USA.

Det finns alltså ingen anledning att låta ängslighet för den fruktade ”rasiststämpeln” stå i vägen för legitim vänsterkritik. Fri invandring är en vision som är behäftad med många praktiska svårigheter, och det finns fullt legitima invändningar vid sidan av de rasistiska. Samtidigt måste man ha klart för sig att inte heller reglerad invandring är problemfri. Just nu utreds anställda på Migrationsverket för att ha sålt uppehållstillstånd och falska pass – och nyligen framkom att restaurangchefer på McDonald’s gjorde samma sak med arbetstillstånd. Avslöjandena om hur papperslösa utnyttjas duggar tätt. Vore det verkligen sämre med öppna gränser?

Oavsett vilket spår man väljer är det uppenbart att det finns ett antal praktiska problem som behöver lösas. Vilka lösningar som blir aktuella beror helt på vilka intressen som deltar i diskussionen. Den som vill se en invandringspolitik som präglas av solidaritet – gentemot de nyanlända likväl som mot alla dem som redan finns i landet – bör därför kavla upp ärmarna och göra liberalerna sällskap i debatten.

Marcus Priftis

Krönika: Uppochnervända världen?

One thought on “Krönika: Uppochnervända världen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *